Bild på bloggaren


Li-Lian Ahlskog Hou kommer från Uppsala och studerar och jobbar i Kina. Hon bloggar om livet i Peking.

Blogg listad på Bloggtoppen.se



Månadsarkiv


« Tidigare inlägg   Senare inlägg »
Publiceras: 2013-04-03 16:37:59

Tack för mig och tack till er!

floden Li

 

Kära läsare, efter att ha flytt Pekings kalla väder för att njuta av Guanxis mangos och regn är jag åter tillbaka - och flyttar nu min blogg. Jag vill tacka för mina nära tre år på Utbytesbloggen Peking - att skriva om mitt liv, kulturkrockar och politikens påverkan i vår vardag har fått mig själv att tänka till om varför jag är här. Det har inte varit helt lätt att flytta hit och det tog mig nästan ett år att faktiskt börja tycka om livet här.

Jag har inte velat ge en förskönad bild av hur det är att bo i Kina som utlänning - mina vänner tycker att min blogg är gnällig och ingen förstår varför jag fortfarande är här, knappt jag själv.

Men trots hälsoskadlig luft, oljig och bakteriefylld mat, trängsel och långa köer, fruktansvärd trafik, en lång och kall vinter och en minst lika lång och outhärdigt het sommar så har jag svårt att lämna Peking.

Jag hoppas att jag har kunnat bidra med något till er läsare. Tack till er som följt med på min resa, det har betytt mycket för mig.

Min nya blogg heter "I en annan del av Peking" och ligger på Vagabond. Den är i princip en fortsättning på denna blogg, med enda skillnaden att det förekommer fler handfasta tips för reseintresserade. Välkomna dit!

Publiceras: 2013-03-20 09:30:26

Artighetsförkylningen

snösnösnösnö

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Till och med i Peking kan vit snö falla! Just när vi trodde att våren var på väg mot sitt slut och sommaren skulle komma vaknade vi till nollgradigt Peking med ett tjockare snötäcke än vi sett hela vintern. 

I rädsla för att för snabbt ta på sig för lite kläder fortsätter kineserna att trängas i tunnelbanan med sina varma vinterjackor så att de är blöta av svett när de kommer ut och blir förkylda. De kallar det "varm förkylning". 

"Vi tror att du blir sjuk om du tar av och på dig för ofta", förklarade Yu, som fått en "varm förkylning". 

"Men du tar ju på dig jackan utomhus för att det är kallt, och av dig den så att du inte blir blöt av svett i den varma tunnelbanan?"

"Ja, men vi är rädda för att bli förkylda så fort vi tar av oss den, även om det är inomhus."

Kineser.

Under träningen sa jag åt honom att hålla sig borta från mig eftersom jag är livrädd för att själv bli förkyld. Efter träningen på väg till tunnelbanan regnade det och Yu försökte hålla upp sitt paraply åt mig. 

"Håll dig borta, du är sjuk!" fräste jag som om han var pestsmittad. Flera minuter senare hade han samlat mod och ilska för att förklara:

"I Kina är det väldigt oartigt att säga något sådant."

"I mitt land med, men faktum kvarstår att du är sjuk och jag inte vill bli smittad."

"Men du kan inte säga något sådant. Det är - jag vet inte hur jag ska förklara hur oartigt det är."

"Ursäkta? DU tar inte hand om dig själv så DU blir sjuk och sedan ska JAG utav ARTIGHET ta emot din smitta?!" 

Lite samma resonemang som om man skulle ha samlag med någon som har HIV utav artighet för att inte få personen att må dåligt. 

"Den som blir sjuk kanske ska ta eget ansvar att stanna HEMMA istället och inte smitta andra?"

"Ja, men om jag är sjuk bryr ju inte jag mig om om jag smittar dig", svarade Yu. 

"Tack så mycket. DET kallar du artighet?"

Yu medgav att det kanske inte lät helt artigt och vid det laget var jag så upprörd att han hastigt försäkrade mig om att han skulle gå hem och tänka om. Jag rådde honom att stanna hemma och sova på saken, så länge som möjligt. 

 

Publiceras: 2013-03-18 11:39:29

En ny vän

Ibland har jag en känsla av att jag är förföljd här i Peking. Inte på ett obehagligt, rånmördar-sätt utan på ett ganska uppenbart, nyfiket sätt. En gång hade jag gått i tio minuter och lyssnat på musik när killen som satt i samma tunnelbanevagn knackade mig på axeln. Helt inne i min egen värld ryckte jag till så starkt att killen själv blev vettskrämd och ryggade tillbaka.
"Förlåt - jag tänkte bara - jag såg att du läser kinesiska!"
Det gäller att optimera tiden tillbringad i tunnelbanan och det är just mitt ihärdiga övande av de enklaste kinesiska tecknen som förförljare tycks agera på. Efter några minuters utfrågande:
"Vart är du på väg?"
"Till träningen."
"Kan jag få ditt telefonnummer?"
"Verkligen inte! Om du vill ses så finns jag i den byggnaden på taekwondolektionerna varje tisdag och torsdag."
Idiotsäker utväg och jag såg honom aldrig igen.

Igår var det svårare för mig att säga nej. Jag märkte att mitt hopplösa teckenövande fångade intresserat av personen bredvid. Ibland börjar de prata med mig men den här var tyst. På väg ut från tunnelbanestationen anande jag personens kappa ständigt bakom  mig i ögonvrån. Och mycket riktigt blev jag stoppad.
"Ursäkta, förlåt, jag vill inget illa, jag bara såg att du satt och skrev tecken, jag trodde du var kines!"
"Ja...nej."
"Det intresserar mig verkligen, var kommer du ifrån? Studerar du här?"
"Ja [kort sammanfattning av mitt liv]".
"Din kinesiska är verkligen bra! Jag undrar, kan vi bli vänner? Var inte rädd, jag vill inget illa, bara prata lite och öva språk!"
"Jag är rädd att det inte har några fördelar för dig, min engelska är väldigt dålig."
Efter tre år är jag trött på att hjälpa kineser lära sig engelska.
"Det gör inget! Jag hjälper dig med kinesiska, läxor, vad du än behöver, vi kan bara bli vänner och ses och fika!"

Jag synade henne. Det var inte en desperat kinesisk man som desperat bad om mitt nummer, utan en snygg kvinna som utan tvekan har andra vänner. Bredvid mig på tunnelbanan satt en enligt kinesisk standard inte oattraktiv utländsk man - varför stoppade hon inte honom istället?

Jag gav henne mitt nummer och hon skickade ett sms dagen därpå, som översatt lyder ungefär:
"Jag såg dig i mina drömmar och vi träffades! Var inte rädd, jag vill bara ses och umgås när du har tid. När jag såg dig öva kinesiska blev jag själv så inspirerad att lära mig mer språk, du är verkligen otrolig!"

Orolig att hon kanske var galen frågade jag min lärare vad detta skulle betyda. Hon läste sms:et.
"Jaha, nej, det är ett helt normalt sms. Allt är bara artighetsfraser, den enda informationen är att ni kan ses när du har tid. Se till att du är lika artig när du svarar."

Publiceras: 2013-03-14 08:46:40

Världens kanske viktigaste person

Xi Jinping

 


Och idag är en ännu mer speciell dag! Resten av världen talar om vår nye påve, i Kina talas det om någon som kommer att påverka världen de kommande tio åren betydligt mer. Kinas överhuvud Xi Jin Ping har idag officiellt blivit "vald". Valet görs av knappt 3000 utsedda Kommunistparti-medlemmar, som representerar de olika provinserna i landet. Valet består av:
 
1) Xi Jin Ping
2) Lägga ner sin röst
3) "Motröst" - en röstlapp som säger att de motsätter sig systemet

Xi Jin Ping fick en motröst och tre lade ner sina röster. Om ett par dagars väljs den nye premiärministern - Li Ke Qiang kommer att efterträda Wen Jia Bao.

Partikongressen som pågått i nästan två veckor lider mot sitt slut. Detta är den största växlingen av partimedlemmar som skett de senaste femton åren. Det är också första gången frun till Kinas överhuvud får en maktposition, eller i alla fall tillåts vara känd - Xi Jin Pings fru Peng Li Yuan är en mycket berömd sångerska. Förra ledaren Hu Jintaos fru blev någorlunda känd för att hon ofta följde med honom till utlandet, men Jiang Zeming och tidigare överhuvuden har hållit sina hustrur okända för världen - inte direkt fått en status som landets First Lady. Kanske för att de styr familjens privata affärer när deras män är upptagna med att regera över Kina - Wen Jiabaos fru drog ju in åtskilliga miljarder under många år genom sin diamanthandel innan New York Times publicerade sin granskning.

Hur mycket pengar Peng Li Yuan lyckas dra in bakom kulisserna återstår att se. De flesta är än så länge positiva till Xi Jin Ping, med sitt "charmanta leende" (den förste av Kinas överhuvuden som ler) och sina vackra lovord.

Min lärare, som inte riktigt förstår poängen med påven (vem gör det), såg bilden av Franciskus I och fnös.

"Vårt överhuvud är ju en sexbomb i jämförelse!"

(bild: Xinhua)

Publiceras: 2013-03-13 15:18:13

Dagen då man klipper håret

Idag är en speciell dag - “Rise of the Dragon". Den traditionella kinesiska kalendern har inte fyra årstider, utan tjugofyra. Idag är början på den tredje eller fjärde, det verkar inte vara särskilt många som vet så noga vilken, men att det är årstiden då djuren vaknar.

För att fira de nyvakna djuren äter många idag grishuvud (kort liv för grisen) - det ska ge ett lyckligt år.

En annan märklig tradition är att klippa håret just denna dag -  tydligen den bästa dagen att göra detta på. Varför vet ingen - bara att om du klippt håret under tiden mellan det kinesiska nyåret och nu så betyder det att din morbror kommer att dö.

"Har du inte haft din morbror i åtanke?" frågade jag Peng Min som klippte sitt hår för några dagar sedan.
"Ingen fara, jag har ingen morbror!" sa hon och tillade att om hon hade haft en hade hon absolut väntat med att klippa håret.
"Min morbror ringde mig för att påminna om det", sa Ma Yuan som stod bredvid. "Jag lovade honom att vänta."

Många frisörer har haft stängt i flera veckor och öppnat först idag. Av respekt för sina morbröder verkar många fortfarande tro på denna sägen, men ingen av dem jag frågat har kunnat förklara vilken koppling din morbrors död har till ditt hårtrimmande under februari-mars månad.

Publiceras: 2013-03-10 06:17:47

Det åldrande Kina

Min lärares andra vän Jun gifte sig med en man som inte hade råd med en lägenhet. Eftersom det anses vara "tradition" att tillhandahålla en lägenhet för den man som frågar om en kvinnas hand sålde hans föräldrar sin lägenhet i den by de bodde i för att han skulle kunna köpa en i Peking.

Föräldrarna flyttade alltså in med dem eftersom de inte hade någon annanstans att bo. Jun och hennes man jobbade båda på för att försörja inte bara sig själva, utan också fyra föräldrar, plus deras eget nyfödda barn. Så blev Juns svärfar svårt sjuk och sängliggandes på sjukhus.

Hennes man visste inte vad han skulle ta sig till, eftersom han var tvungen att fortsätta jobba för att försörja familjen, men det inte sågs som "rätt" av honom att inte ta hand om sin far på sjukhuset. Den som följt min blogg vet att den som inte har familj och vänner som tar hand om dig på sjukhus inte kan vistas där. Sköterskor och läkare ger dig mediciner, men hjälper dig inte med någonting annat. Att faktiskt ta hand om den sjuke gör familjemedlemmarna.

Svärfaderns fru, Juns svärmor, var tvungen att ta hand om det nyfödda barnet och inte heller frisk nog att ta hand om sin man. Så det blev Jun som fick säga upp sig från jobbet hon älskade för att nu på heltid ta hand om sin svärfar. Hon var inte särskilt lycklig när hon talade med min lärare.

Det demografiska problemet blir större och större i Kina med ettbarnspolitiken; traditionsenligt har familjer varit väldigt stora och nu måste ett barn ta hand om inte bara sina egna föräldrar, utan också sin respektives, samt syskon till den äldre generationen som kanske inte har egna barn. Äldrevården i Kina är knappast som i Sverige - finns det ingen i din familj som tar hand om dig på gamla dagar, och du inte har enorma summor pengar för ett ålderdomshem, dör du i förtid.

Många menar att det är regeringens största utmaning, och om de hittar en lösning till detta problem som bara blir värre och värre för varje år återstår att se.

Publiceras: 2013-03-09 06:13:58

Till er som kommer hit och klagar:

Sand i min mun, ögon, näsa. Våren har kommit, och därmed sandstormarna. Idag är det inte främst smoggen man bör skydda sig mot, utan sanden. 

Min kompis som bott i Nanjing har just flyttat till Peking, och tjatar varje dag om hur hemsk luften är. Jag berättade för honom att jag har appen Beijing Air som berättar exakt hur hemsk den är, något jag aldrig skulle ha sagt för nu kollar han appen varje halvtimme.  

"Och LUFTEN inne på kontoret! De har inte ens en luftrenarmaskin!" sa han upprört efter sin första dag på jobbet. Jag har aldrig sett en "luftrenarmaskin" men det måste väl vara ganska effektivt att stänga fönstren? 

Vissa av mina vänner som kommer på besök är extra nojiga. Inte konstigt med tanke på att det bara rapporteras om dålig luft och politiska repressalier vad gäller Kina i medierna hemma. Men tack - vi som bor här har också märkt att det är dålig luft. Om du är rädd för att vara här i ett par dagar eller veckor så kom inte hit. Stanna hemma och andas i stället. 

Publiceras: 2013-03-08 11:30:07

Det stulna barnet

Det andra ämnet alla pratar om är det stulna barnet i Jilin. En man i Jilin, en provins i norra Kina, parkerade sin bil utanför en affär där han skulle in och handla livsmedel. Det var tidigt på morgonen, kallt, och han lämnade bilen på eftersom han var rädd att barnet skulle frysa annars.

Under de sekunder han var inne i affären kom en tjuv och stal bilen. Efter att han kört iväg upptäckte han att det låg ett spädbarn i baksätet. I rädsla för att barnet skulle skrika ströp han ihjäl det och lämnade det i snön. När nyheten blev känd blev stadens invånare rasande och många hjälpte frivilligt till i jakten på baby-mördaren. Ett par dagar senare överlämnade mannen sig själv till polisen.

Nyheten har spridits över internet och hela Kina känner till händelsen. Det diskuteras över oansvariga föräldrar - ett ämne som uppmuntras av den lokala regeringen, som nu vill att nyheten ska täckas "positivt" av media och betona polisens arbete mer än eventuella problem i samhället.

Babyn mamma fick en hjärtattack när hon hörde nyheten och behandlas nu på sjukhus.

Publiceras: 2013-03-07 13:52:16

Alla pratar om

Just nu pågår överlämnandet av makten och varje dag visas premiärminister Wen Jiaobaos tal om vad han åstadkommit under de fem senaste åren.

"Ska du köpa lägenhet?" vrålade vaktmästaren åt mig när jag kom hem.
Vi brukar inte prata med varandra särskilt ofta och jag hade aldrig uttryckt intresse om att köpa lägenhet.
"Nej. Ska du?"
"Jag har inte råd!"
Kvinnan bredvid honom log förnöjt samtidigt som hon synade vårt lägenhetskomplex.
"Inte jag heller."
"Nonsens, ni utlänningar är rika!"
Jag upplyste honom om att de utlänningar som är rika stannar hemma, det är de fattiga som flyttar till Kina.

Nästa dag förstod jag varför han frågade. Varje år ändras lagen för huspriserna, eftersom lägenhetspriserna och hyrorna i Peking och hela Kina stiger snabbast i världen. Regeringen försöker hålla dem intakt genom att ändra lagen varje år. Om några dagar träder den nya lagen i kraft - med skyhöga skatter. Just nu säljs och köps enorma mängder lägenheter i Peking för att undvika att betala de kommande summorna.

Många kineser menar dock att detta bara ökar på de stigande hyrorna. Medelklasskinesen har snart inte råd att köpa lägenheter, och kvar blir den rika eliten, för vilka de stora summorna inte utgör någon större skillnad.

Husköpsmanin har lett till att flera spökstäder har byggts runt om i Kina, där folk har investerat i lägenheter redan innan de blivit byggda, som de tror kommer att öka i värde. Låter lite som början till en ny ekonomisk kris.

Publiceras: 2013-03-04 10:32:24

Hon som är lite dum

"Han har glömt att betala hyran - vill du vara så vänlig att säga åt honom att göra det?"
Det var min kompis Andis mäklare som ringde mig. När han flyttade in hjälpte jag honom att hitta en lägenhet - hutong snarare - och han kunde knappt ett ord kinesiska. Mäklaren insisterade på att ta mitt nummer för att vara säker på att kommunikationen skulle fungera. Men sedan Andi kom hit för ett halvår sedan har han läst kinesiska på heltid, och när jag skickade ett sms till honom fick jag svaret:

"Mäklaren ringde mig och sa det ja - min kinesiska är faktiskt tillräcklig för att förstå en sådan enkel situation, tack."

Strax därefter ringde mäklaren upp igen.
"Jag fick tag på honom - men jag är rädd för att han inte förstod ett ord av vad jag sa. Kan du förtydliga för honom?"

Det är inte lätt att vara utlänning alla gånger, när en kines väl bestämt sig för att det inte går att förstå dig så är det kört. Nat, som pratar mycket bättre kinesiska än jag, kan bli upprörd över att kineser dömer hennes kinesiska som otillräcklig bara av att titta på hennes utländska ansikte.
 
"Du vet att kineser som hör dig prata tror att du är...lite dum?" informerade min lärare mig.
Det var i den fulla hissen som jag stött på henne och frågade vad det var för konstig tofu hon åt till frukost. När jag frågade detta vände sig alla kineser i hissen om och stirrade på mig.
"De undrade alla vad det är för korkad kines som inte vet vad den vanligaste frukosten är för något. De kan inte se eller höra att du är utlänning! Troligtvis antog de flesta att du är en sådan tjej som spelar så dum att du inte vet någonting."

Det kan bero på att Kina är så stort och har så många dialekter och minoriteter att när de ser någon som ser kinesisk ut antar de också att du är det - och att accenten är någon form av minoritetsdialekt.  Kanske är det som om någon skulle fråga mig vad havregrynsgröt är på flytande skånska.

De andra eleverna på skolan kan sucka över att de inte får till uttalet ordentligt, men i slutändan skulle jag nog hellre bli uppfattad som utlänning än inhemsk idiot.

Publiceras: 2013-03-01 10:19:48

Tio år senare

"Igår fick jag reda på att min barndomsvän har dött", berättade min lärare imorse. Han var en av de bästa människorna hon kände, alltid glad, jobbade hårt, var bara 30 år och hade precis gift sig med kvinnan han varit kär i sedan de började universitetet, deras barn var fyra månader gammalt. Han dog av en plötslig form av hepatit och ingen läkare kunde rädda honom.

När hans fru spred nyheten till hans vänner över internet bestämde sig alla, nu spridda över hela landet, att ta upp bättre kontakt med varandra innan det plötsligt en dag är för sent. Min lärare ringde till en av sina gamla vänner hon inte hört av på många år.

Väninnan hon ringde var också en av dem som hon mindes som en verkligt god och bra människa, hon jobbade hårt och det gick bra för henne när de skiljdes åt för flera år sedan. Hon hade gift sig med en framgångsrik man som studerat länge i Tyskland och fått ett bra jobb. Ingen hade hört av henne sedan dess. De antog alla att hon var för upptagen och hade det bra.

Väninnan blev chockad när hon ringde.
"Du...du kan inte föreställa dig hur mitt liv har varit sedan vi sågs", sa hon och sammanfattade sedan: på grund av den ekonomiska krisen i Europa gick det företag som hennes man jobbade för i konkurs. Han blev arbetslös och började spela mahjong för att tjäna ihop pengar. Mahjongspelandet ledde till att de blev ännu fattigare, och när detta hände hade hon precis fött barn. Under tiden hon var gravid blev hon själv avskedad av sin chef, som varit hennes tidigare pojkvän och blev arg över detta faktum.

Hon och hennes man bråkade ofta och blev allt fattigare. Hon kämpade för att få ihop pengar till mat varje dag och plötsligt blev deras barn, bara några månader gammalt, paralyserad i ansiktet. Alla doktorer hon tog barnet till sa att det var en obotlig sjukdom som kunde lindras, men inte botas. Hon fortsatte ändå att ta barnet till varenda läkare i hela staden och efter åtskilliga år av akupunkturbehandling blev barnets ansikte åter normalt.

Tillsammans med sin man startade de sälja varor via internet och började långsamt få ihop en inkomst. Då körde hennes man av misstag på två fotgängare. Fotgängarna var 80 respektive 50 år. Skadan var inte stor och de gav dem pengar i ersättning för läkarbehandlingen de fick, men när hennes man körde hem den 50-åriga kvinnan blev hennes man rasande och krävde enorma summor i ersättning. Pengarna, som skulle gått till att låta barnet börja på daghem, gick istället till att ersätta 50-åringen.

Mannen fortsatte att spela mahjong och hon lämnade honom, åkte hem till sina föräldrar med barnet, hörde inte ett ord av honom på två månader men fortsatte att hjälpa till med näthandeln. Hon grät varje dag men kunde inte låta sina veta om vad som skett mellan dem. Efter två månader bad han om ursäkt, hittade ett nytt jobb, och de påbörjade ett gemensamt liv igen. Men under fem av de åren som min lärare inte hade hört av henne hade hennes liv varit ett rent helvete.

När min lärare var klar visste jag inte vad jag skulle säga.
"Herregud. Livet i Kina är inte lätt."
"Det är inte lätt", sa min lärare och fortsatte:
"Sedan ringde jag en annan vän."

Fortsättning följer.

Publiceras: 2013-02-25 11:21:27

Norsk fisk från Shanghai

laxlaxikea

 

Alla skrattar åt mig varje gång jag åker till IKEA eftersom det är så "svenskt" av mig. Svenskt och idiotiskt. IKEA är förhållandevis dyrt i jämförelse med kinesiska marknader, långt bort, och fyllt av kineser som sover på sängarna. Kön till korven och glassen är enorm och risken att få en glass eller ketchup i ansiktet av någon av de hundratals kineser som tränger sig fram i det lilla utrymmet med så många korvar/glassar de kan trycka in i sina händer når uppskattningsvis 60 procent i rusningstid.

Så till IKEA åker man bara när man är tvungen. Och jag var tvungen att köpa lax. IKEA är faktiskt det enda stället där man kan köpa norsk lax som inte kostar en förmögenhet. Den är visserligen inte billig, men billigare än i de övriga butikerna för utländsk mat och till och med billigare än den kinesiska lax som vi är mycket skeptiska till och som endast säljs i kinesiska välsorterade livsmedelsbutiker. Just den dagen då jag tog mig till IKEA hade de erbjudandet två för en och jag köpte på mig 14 paket till hela lägenheten.

Idag upptäckte Emily att IKEAs lax, marknadsförd på webbsidan som just norsk lax, faktiskt kommer från Shanghai. Vi gruppsörjer att jag har köpt på oss kilovis livsfarlig fisk.

Publiceras: 2013-02-24 05:46:04

En kinesisk massage

Den sista stationen jag tog min vän till var kinesisk massage. Han var lite skeptisk till stället som fortfarande var öppet klockan 11 på kvällen, men jag jag försäkrade honom om att jag gått dit klockan 4 på natten en gång och fått en äkta massage.

Min massör skröt om den massören som skulle komma och massera min vän. Tydligen hade han studerat kinesisk medicin länge och var expert inom området. Jag  mindes att de tidigare hade kunnat utläsa mitt sovmönster genom att undersöka mina fötter och frågade honom om vad han kunde säga om min vän. Och då satte det igång.

Min kompis är inte direkt en barndomsvän, jag känner honom faktiskt inte särskilt bra, och det blev ett långt och obekvämt översättningssamtal.

Först var det något problem med fötterna. Jag ville inte gå närmare in på detaljer.

Sedan hans matsmältningssystem. De rådde att äta mjuk och varm mat, inget kallt eller rått.
"Min akupunktör sa faktiskt samma sak", sa min kompis.
Med nyvunnen respekt fortsatte massören ivrigt. Det var viktigt att tarmarna blev stimulerade. Enda sättet är att träna mer.  
"Jag vill inte säga till min vän att han ska träna mer", sa jag till massören. Det är inte alla killar som uppskattar att höra det.
"Det är viktigt! Säg det!" manade massören på.
Min vän sa ingenting. Massören fortsatte. Nu rörde det sig inte bara om matsmältningen och hans inälvor utan om hans muskelsenor, brosk, benhinnor, och till slut något som jag idag hittade översättningen till, Hyperkalemisk periodisk paralys.
"Din vän måste ta medicin", sa massören.
"Vadå för medicin?"
Han sa något komplicerat som jag inte förstod och jag kände att detta gått för långt. Min vän, som jag antagit var fullt frisk, blev anklagad för att vara mer döende för varje minut för att de tyckte att han var för smal.
"Han bör sova med en liten eller ingen kudde, annars kommer han att få problem med hållningen av hakan längre fram."
Tre minuter senare hade han kommit till höften. Här sa massören något komplicerat som jag tolkade som något som var tvunget att göras mot benet i höftryggen, som annars också skulle leda till problem längre fram.
"Dessutom har han problem med tänderna."

När han äntligen var klar med massagen, inte direkt en timmes avslappning för någon av oss, insisterade han på att återigen gå igenom allt min vän skulle tänka på.
"Mitt nummer är 15. Du kan fråga efter mig nästa gång", sa han stolt innan han gick ut.
Kanske om jag känner mig för frisk.

Publiceras: 2013-02-21 09:10:43

KTV

KTVktv

 

 

Min vän är på besök och som kvällsaktivitet ser jag gärna till att han upplever så mycket kinesisk kultur som möjligt vilket har resulterat i mat, traditionell nudel-och-te-konst-uppvisning, mer mat och igår: karaoke. Jag hävdade så bestämt att karaoke är den absolut mest kinesiska upplevelsen att min stackars vän, som hatar att sjunga, kände att han inte hade något annat val än att följa med till den dyra, högljudda neongrottan jag tog honom till.

Det var Qian Qian, den kinesiska tjejen som vi bor med men som alltid jobbar så mycket att vi knappt träffar henne, som för första gången drog med oss alla ut. Eller alla. Ett varningstecken är väl att alla kineser i lägenheten var exalterade över förslaget (hon själv, Hai Miao och jag, en halv) medan Emily snabbt svarade att hon var väldigt väldigt trött redan klockan fem och Natalie var just denna dag väldigt väldigt bunden till att titta på en dokumentär.

"Herregud så tråkigt!" sa Qian Qian bestört när hon fick höra det. Hon och hennes kompis hade förberett för två timmars sång med tio rätters mat i rummet de hyrt.
"Vi kineser, vi går inte ut till barer som ni. Vi går och sjunger karaoke istället. Det är vårt sätt att slappna av", förklarade Hai Miao för min kompis.
"Slappna av?"
Inte direkt vad som associeras med karaoke hemma. Men i Kina, och de flesta andra länder i Asien, hyr man ett litet rum med en tv och mikrofoner. Tanken är inte att du går till karaoke för att visa upp dina sångfärdigheter, utan att du sjunger med dina kompisar för att ha roligt. Hai Miao var expert. Han lät sin falsksång ljuda utan hämningar. Qian Qians kompis, däremot, var en stjärna. Faktum är att nästan alla kineser jag känner kan sjunga riktigt bra eftersom de går så ofta till karaoke.

Jag trugade på min kompis mikrofonen allt jag kunde utan lyckat resultat. Till slut insåg jag att killen faktiskt måste hata att sjunga.
"Vad tyckte du om det?" frågade jag när vi gick ut, orolig att han lidit i två timmar.
"Det var roligt! Jag önskar bara att jag kunde sjunga", svarade han.

Vilket är just det som inte är poängen.

"Han är för cool", nickade Qian Qian förstående. "Du vet, alla är inte som Hai Miao." Vackert eller inte, Hai Miao gick i alla fall glatt nynnandes på hemvägen. Max avslappnad.

 

Publiceras: 2013-02-19 10:16:44

Reklam reklam

 

 

Under de senaste månaderna har jag varit med Alina överallt för att få till alla scener som skolan ville ha. En presentationsfilm av Peking, kan man väl säga. Men främst av allt: cred till Uppsala-killen Mattias Forslund från Sound Scenario som gjort soundtracket. Forskare på dagen, synthstjärna/musikproducent på natten. 

Publiceras: 2013-02-18 09:04:51

Hunden

hund

 


Våra grannar är märkliga. Hela raden grannar från vår lägenhet till tunnelbanestationen verkar syssla med att sortera egenfunna sopor. Ibland spelas diverse filmproduktioner in på den gatan. Kanske för att det är bokstavligen den trashigaste de kan hitta. Ofta springer en golden retriever-likande hund rund och vill leka. Den verkar tillhöra flera av grannarna. En morgon när jag gick till jobbet hörde jag hög hipsterelektro från en av hutongerna och såg två gamla män sitta och supa till den. De rusade ut när de såg mig. "LÅTER DET BRA??" Kanske ville de ha bekräftelse att de lyssnade på den rätta musiken.

Precis nyss kom jag hem från skolan. Jag kände lukten av bensin på lång väg och såg två män placera två hinkar. Sedan tog en av männen upp en hund från en plastpåse som hängde bredvid. En helt gäng skolelever stannade upp och stirrade. Han förde hunden närmare hinken. Jag gick fram och kikade ner i påsen. Där sprattlade en annan liten hund runt.
"Vill du ha hunden?"
"Nej", svarade jag och han kastade tillbaka den första hunden i påsen. Jag började gå vidare men vände om.
"Vad gör ni med hundarna?"
"Vill du ha dem?"
"Nej - men vad gör ni med bensinen? Tänker ni tända eld på dem?"
Mannen glodde på mig.
"VI FYLLER PÅ BILARNA. Vad brukar man göra med bensin? Herregud!"

Idiotförklarad gick jag därifrån. Ja, det finns nog lättare sätt att ta död på hundar om man vill än att elda upp dem. Och de måste trots allt vara mer värda än en hel del sopor.

Publiceras: 2013-02-17 13:16:06

Jobb

När Rebecka var här för tre år sedan blev hon erbjuden flera jobb som hon tackade nej till. Hon var fast bestämd att åka hem och plugga färdigt. Kina fanns ju kvar.

Men nu, tre år senare har hon inte fått något jobb inom sitt yrke utan istället ströjobbat med diverse för att få ihop pengar. När hon hittar jobb hon är kvalificerad för erbjuder de istället praktikplats. Rebecka talar flytande kinesiska, är intelligent och duktig på allt hon gör. Jag blir alltid lika förvånad när jag träffar henne och hon fortfarande inte har hittat något hon vill göra, eller blir betald för att göra.

Faktum är att alla runt om mig letar jobb just nu. Natalie har nog letat igenom hela webben vid det här laget. Det är lätt att få skitjobb, men de flesta som stannat i Kina i längre än ett år är inte särskilt sugna på att ta vad som helst. Kina utvecklas snabbt, och nu är behov inom allt vad gäller teknologi och service. Fabrikerna flyttar till Vietnam och andra delar av Sydostasien. Nu pratas det om Indien, Indonesien, Australien, Brasilien och Ryssland som nästa "boomande" ekonomier. 

Kanske borde daghemmen som lär ut kinesiska i Sverige satsa på indonesiska istället. Med Kinas effektiva ettbarnspolitik är det där ungdomen finns i framtiden.

Publiceras: 2013-02-16 16:20:23

Lördag är en arbetsdag

Ingen helg i Kina - idag är en obligatorisk arbetsdag! Regeringen går efter mottot "ge en helgdag, ta en helgdag" och när hela Kina har fått ledigt i en hel vecka, en av de två ledigheter utöver helger som ges om året, går det ju inte an att folk har ledigt BÅDE under veckodagar och helgdagar. Därmed har en sju dagars arbetsvecka påbörjats denna lördag.

I alla andra länder hade invånarna protesterat eller helt enkelt vägrat en sådan idiotisk order som att jobba igen en ledighet du har rätt till. I Kina finner man sig och jobbar flitigt på.

Trevlig helg, alla ni i Sverige.

Publiceras: 2013-02-15 16:07:33

En kinesisk telefon

meizu

 

Kineserna är kungar på att göra kopior. Inte bara billiga felstavade kopior. Utan också riktigt bra kopior. Under 2013 kommer det att lanseras inte mindre än tio smartphones som är mer eller mindre kopior av Samsung-, Nokia-, HTC- och Iphone-telefoner. 

Sedan jag kom till Kina har jag försökt köpa en bra telefon. Den första, en Huawei-modell som inte säljs i Europa, tog mig ett halvår att få tag i. Den såldes från Hongkong och kunde endast beställas från nätet. Det var den billigaste smartphonen på marknaden. 1300 kronor. Tyvärr var det också den sämsta. Det tog inte lång tid innan meny-knapparna slutade fungera. 

Jakten på nästa telefon. Xiaomi. En telefon som bara säljs på nätet, och eftersom upplagorna är så begränsade släpps den bara vissa dagar vissa tider. Då måste man vara snabb att trycka på knappen. Jag har aldrig lyckats hålla en av tiderna. Varför vill de inte bara tillverka fler telefoner?

Efter ett halvårs väntan fick jag nog. Jag har researchat hela webben. Oppo Find 5, ZTE Nubia, Umi X2, Jia Yu G4, Beidou. Under 2013 kommer Kina att spotta ut nya smartphones som kostar halva priset eller mindre än de nyaste Samsung/Nokia-modellerna (och iphone, såklart). Hur bra de faktiskt fungerar återstår att se - men recensionerna lovar en hel del. En del av dem distribueras även i Europa. 

Jag beslöt mig för att köpa en Meizu MX2 och har nu för första gången på över ett år en fungerande telefon. Lite plattare, lite bredare än iphone, mindre än hälften av priset, snygg, behändig, än så länge fantastisk. Vi får se hur länge den håller. 

Publiceras: 2013-02-14 17:23:26

Internationella Vänskapsdagen

gymrobespooljagbetty

 

Jag har haft min bästa Alla Hjärtans Dag någonsin. Denna dag, präglad av förväntningar för den som är i förhållande, eller miserabel olycka för den som är singel, är tydligen också Internationella Vänskapsdagen i Sydamerika. Enligt Betty i alla fall. Hon drog med mig till ett lyxgym i östra Peking, ett lyxgym som ingen känner till. Med Bettys charm gick vi in gratis och blev försådda med badrockar, handdukar, vatten, krämer och ren luft. Från det modernaste löpbandet med inbyggd TV och ipod kunde vi kika ner på hutong-rucklerna nedanför. Det kändes inte helt rätt.

Men det glömde jag snabbt bort när Betty tog mig till poolen som var helt öde. Bara vi, en enorm utsikt över staden (motsatt sida från hutongerna) och fyrverkerier som lyste upp bassängen när vi simmade. Det blir ännu mer romantiskt. Vi hade jacuzzi och ångbastu för oss själva. Och i taxin till restaurangen firades plötsligt de finaste fyrverkerier jag sett längs med hela vår väg. Bordet på restaurangen var pyntat med rosenblad och måltiden i skum belysning var fantastisk.

"Vad gör två vackra flickor som ni ensamma på Alla Hjärtans Dag?" frågade en man som kom förbi vårt bord. En idiotisk fråga, vi är ju uppenbarligen inte ensamma om vi är två. Tre är en för mycket.

Vi beslöt oss för att göra det till en tradition. Betty, jag, Internationell Vänskapsdag.

Publiceras: 2013-02-13 16:57:18

Det kom en illaluktande kines emellan

Vi kallar henne Sarah och honom Long Long. Jag har bott med den här tjejen i nästan två år. Hon har varit min bästa vän i Kina, och vi har delat allt. Vi har bott och jobbat tillsammans och jag delar mina  roligaste minnen från Peking med henne.

Så kom Long Long. Det dröjde inte länge förrän de flyttade in tillsammans och plötsligt bodde jag inte längre med min bästa vän, utan med ett par och deras katt. Long Long är alltid där. När jag vill prata med Sarah är han där. Varje gång. Och ska tillägga något till konversationen som är helt ovidkomligt. Han tar varje chans att öva sin engelska på mig. Den som följt bloggen kanske kommer ihåg en viss kines kallad Panic. Det känns som att bo med Panic II. Och jag kan inte komma ihåg när jag träffade Sarah sist utan Long Long. Det måste varit när han var på toaletten.

Long Long tar aldrig någonsin ett eget initiativ utan låter Sarah fullständigt bestämma. Det verkar passa henne bra, men ingen som känner Sarah förstår hur hon kan vara tillsammans med Long Long. Eller varför.

"När hon var borta i tio dagar kunde han inte ens ha en konversation med mig. Han bara stirrade på telefonen. Och han satt och grät i sitt rum", berättade vår tidigare lägenhetskompis som beslöt sig att flytta ut på grund av att hon tyckte att paret var så konstigt. "Vet du att han snackar skit om alla i huset inför henne? Det är hans sätt att skärma av henne och få mer kontroll. Du vet att jag sa att jag flyttade på grund av avståndet till jobbet? Det var inte därför. Både jag och [tjejen som bodde tidigare i mitt rum] flyttade för att vi inte klarade av atmosfären i huset med deras relation."

Long Long har lyckats. Utan att jag märkt det har min bästa vän blivit någon som jag delar en lägenhet med stängda dörrar med. Tillsammans med en kinesisk kontrollerande man som sällan duschar.

Vad gör man? Tips mottages tacksamt.

Publiceras: 2013-02-12 03:21:56

Så blir ditt år!

Jag, född i Kaninens år, har fått reda på vad 2013 innebär för mig. 

Så här förutspår det kinesiska horoskopet:

Kaninen

För den som är född: 1963, 1975, 1987, 1999, 2011

Kaninens timma är mellan 5 och 7 på morgonen. De som är födda i Kaninens år under denna tid har störst chanser att få ett bra år. Tiden då himlen börjar ljusna, det är då kaninen redan är ute och äter det färskaste gräset. Kaninen älskar att äta. Kul att det blev ens främsta egenskap. 

Passar bra ihop med: Lamm, Hund, Gris (de som är födda detta år). Passar ej bra ihop med: Råtta, Ko, Drake, Häst, Höna. Resterande halvbra.

Kaninens egenskaper: öm, elegant, älskar det vackra. Min klasskamrat frustrade till av skratt.

Så blir Kaninens 2013: Du bör inte göra alltför stora investeringar. Inom arbete och gentemot din chef/dina kunder bör du vara uppmärksam på kommunikationen, annars kommer ni lätt att hamna i bråk [duh]. Redan gift Kanin bör vara uppmärksam på att kommunicera extra mycket med respektive. Förtäring bör ske regelbundet. Undvik att äta allt som är rått.

Det kan ändå inte jämföras med vad min klasskamrat EM fick höra:
Kons 2013: Din lön är dålig, köp inga dyra saker. Din karriär går inte framåt. Vid bilkörning bör du respektera lagar. Vad gäller hälsan kan det hända att du får hjärtproblem.

Publiceras: 2013-02-11 15:29:29

Fem timmars matprat

vårrullarbullefamiljmat

 

"Du skulle se bättre ut om du var lite tjockare!" var det första kvinnan sa när jag steg in. Jag har träffat henne en gång förut för två år sedan och jag vill minnas att hon sa samma sak.

Sedan bestod resten av de fem timmarna hos mina släktingar av mat- och viktprat. Vem som gått upp i vikt, vem som gått ner. Man skulle kunna tro att det skulle få folk att förlora aptiten, men efter en timmes klämmande på magar vankades festmåltiden. Varje gång jag sträckte mig efter lite grönsaker vräkte de på kött i min skål.
"Och det bästa: grisfötter!"
Jag ursäktade mig att jag var för mätt när min farbror fyllde upp min skål med delikatessen grisfot.
"Jag har ätit fem dagar i sträck!" stönade en kvinna och frågade om hon kunde få mer ris.

Det är något konstigt med mina släktingar. De lider antingen av fetma eller är sjukligt magra. Jag tror de representerar det nya Kina - som liknar allt mer USA.

Publiceras: 2013-02-10 06:31:42

Ormens år

nyårnyårnyårnyårnyårnyårnyår

 

Jag har blivit uppgraderad. För två år sedan fick jag komma till min släkt två dagar efter nyårsafton, och fick en chock av att samtliga släktingar med respektive var där. Jag hade ingen aning om vad någon hette eller vem som jag var släkt med. Jag proppades i mat tills jag mådde illa och det allmänna samtalsämnet var hur jag skulle förbättra min dåliga kinesiska.

Igår, på nyårsafton, fick jag komma hem till dem igen. Den här gången var det bara den närmsta familjen. Förberedd hade jag svultit mig till klockan tre och mådde prima när de trugade i mig mer. Nu jämfördes min kinesiska med de utländska artisternas på tv, som talar fullkomligt flytande kinesiska, något de ansåg borde bli mitt mål.

De blev arga för att jag tagit med mig jordgubbar och min farbror hötte åt mig innan jag gick. "Nästa gång tar du inte med dig någonting, hör du det! Jordgubbar! Det är för dyrt!", sa han samtidigt som han prackade på mig en påse fylld av frukt och mat så jag skulle överleva de kommande dagarna. De tror inte mycket om mina matlagningskunskaper. "Det är för mycket!" sa jag men tänkte gud vilken tur för alla restauranger och affärer har stängt. (Det är faktiskt bara IKEA som  har öppet idag, svenskt nog.)

Det nya året firades in med att inte hitta en taxi till festen jag skulle till så jag gick istället runt och tog bilder av kriget runt omkring. Efter tolvslaget var hutongerna som ett minfält där tricket var att hålla sig några meter bakom andra för att försäkra sig om att inte bli träffad av smällare.

Idag har den igår blå himlen täckts av fyrverkerismogg.

Gott Nytt Ormens År!

Publiceras: 2013-02-09 06:16:31

Hur man skakar av sig vita män i Kina

"Det är nyår, det finns inget annat att göra än att gå vidare till nästa bar!" fastställde Vit Man 1 bredvid mig och vit man 2 mittemot nickade frenetiskt. 

Jag och Alina satt mitt bland fyra relativt attraktiva män som pratade om hur svårt det är att ha ett förhållande med kinesiska tjejer. När Alina reste sig upp och sa att hon skulle gå vidare var jag mitt i en konversation med en av de fyra männen som visade sig vara en potentiell ny kund, intresserad av att påbörja ett ganska häftigt projekt med mig. Det kunde inte hjälpas. Jag var fast med tre av fyra Vita Män som är vana att få vilken tjej som helst i Kina. Jag reste mig snabbt upp. 

"Jag följer med!!", med den egentliga planen att gå hem. 

Varpå Vit Man 2 hetsar på sin vän att de också borde gå till den sunkiga baren vi skulle till och Vit Man 1 släpper kommentaren ovan. 

"Väntar ni i två minuter?"

"Okej" sa jag och gick ut genom dörren. 

"Spring!" sa Alina och vi rusade som små barn som leker krig genom hutongerna, långa raka gator där ingen annan än vi syntes till. Vi gömde oss bakom bilar och soptunnor, kröp fram, klättrade över grindar. Tills vi var helt säkra på att ha skakat av oss dem. Jag tog en omväg hem och var tryggt hemma en halvtimme senare. 

Nytt nyårslöfte: att sluta vara trevlig mot Vita Män i Kina på krogen. Varför missförstår de alltid? 

Ikväll är det nyårsafton i Kina. Om några timmar går världens mäktigaste fyrverkerier av stapeln. 

Visa kommentarer (1)
Publiceras: 2013-02-07 14:45:04

Peking vs Shanghai

på jobb i Shanghai

 

Det är den ständiga debatten: Pekingbor anklagar Shanghai för att vara fylld av snåla och griniga invånare, en själlös stad som bara består av business. Shanghaibor svarar med att Peking är smutsigt, grått av smogg, kallt, överfyllt, en dåligt planerad stad och dessutom pratas en dialekt som är fruktsvärd att lyssna på. 

Till och med mina poshaste vänner i Peking ratar Shanghai. Därför har jag aldrig brytt mig om att ta mig dit. Så när jag åkte iväg för att jobba för Jia blev min första Shanghai-vistelse bestående av konferensrummet vi filmade och en taxiresa runt staden i snöblandat regn. 

Trots detta, utan stanken av avlopp blandat med avgaser och cigarettrök, med mindre folk, finare byggnader, rent, civiliserat hade vår taxichaufför som blev vår spontana reseguide övertygat oss alla tre i bilen om att Shanghai är en fenomenal stad från topp till tå efter två timmars rundtur. 

Vemodigt åkte vi hem igen till ett iskallt Peking. Imorgon eftermiddag börjar det kinesiska nyåret firas in. 

Publiceras: 2013-02-06 03:03:20

"D4"

Det här företaget förtjänas att hängas ut, men eftersom frågan kan komma att bli en rättstvist nämner jag inga namn.

Ed, låt oss kalla honom det, jobbade för företaget vi kan kalla "D4" i ett år. När tiden började närma sig kontraktets slutdatum sa de upprepade gånger att de såg fram emot att vidareanställa honom. När det bara var några dagar kvar förlängdes kontraktet med en vecka, inte ett år. Detta för att de var rädda att Ed skulle sluta jobba helger, nätter och överlag ge allt han kunde under sitt sista projekt. Eds sista dag gick han in på kontoret och skulle sätta sig vid sin desk.

Då "D4" är en extremt snål agentur som sparar in på allt har de även sparat in på möbler, och köpt de billigaste, sämsta stolarna till sina anställda (som sitter vid datorerna mer än 12 timmar om dygnet). Ed såg sin kinesiske kollega använda den enda bekväma stolen till att stapla papper och böcker på. Så han staplade om papperna och böckerna och tog själv stolen för att sätta sig på. När han tog den slog hans kollega till honom så att hans glasögon gick sönder. Ed överrumplades och slog tillbaka, träffade mitt i kollegans ansikte och bröt hans näsben. Kollegan åkte in till akuten.

Det visade sig att eftersom D4:s stolar är så obekväma, hade kollegan investerat i sin egen stol (något som Ed inte visste om). Cheferna för agenturen fick reda på vad som hänt och ställde sig genast på den kinesiske kollegans sida, istället för att försöka lugna ner parterna.

Agenturen vill inte stå för sjukhuskostnaderna, sammanlagt endast 1800 kronor, utan kräver nu att Ed ska betala. Ed påpekar att han reagerade i självförsvar och var den som blev attackerad från början.

Cheferna skickar nu hotfulla sms och email till Ed, där de skriver att om han inte betalar summan kommer de att dra in hans visum på stört och inte betala ut hans senaste månadslön. Ed har fru och två barn i Peking, som alla är beroende av hans visum och inkomst.

"Jag säger inte det här om många, men människorna på det stället är onda", sa Claire som tidigare jobbat för "D4". När cheferna på "D4" fick höra att Claire nu anställt Ed för ett frilansprojekt har de skrivit hotfulla sms även till henne och ringt upp varenda anställd för att kontrollera att de inte jobbar med Claire. De sprider ryktet på kontoret att Claire var "för lat" och att det var därför som de inte förnyade hennes kontrakt, när det i själva verket var Claire som sa upp sig efter nio månader av att ha jobbat helger och spenderat nätter på kontoret och fått tecken på utbrändhet.

Tyvärr fungerar många utländska företag såhär i Kina. Jag har hittills aldrig haft problem med ett kinesiskt, däremot får jag ständigt jaga efter min lön från de utländska, inte bara från "D4". De verkar inte skämmas över att komma med inställningen att exploatera sina anställda i största möjliga mån - för varför skulle man annars välja att öppna sitt företag i Kina?

Publiceras: 2013-02-05 15:37:51

Paus

fabrikclaireluft

 

Jag förstår inte hur ett sådant produktivt land som Kina klarar av tre veckors stiltje. Det ses inte som konstigt att ta en eller två extra veckor ledigt före och/eller efter den vecka som är obligatoriskt ledig. Affärer och restauranger har stängt, skolor och universitet har redan varit stängda i två veckor och idag meddelade de som levererar vårt vatten att de är borta kommande tio dagar.

Det är som att till och med vädret förbereder sig för det kinesiska nyåret. Med färre bilar och fabriker som har pausat sin verksamhet går det att andas igen. Tre veckors andning.

Publiceras: 2013-02-04 07:32:54

EMs historia

Jag vet inte hur det började, men en dag bestämde vi i klassen (som består av tre personer) att vi skulle berätta om våra privatliv. Jag visste att Laura och EM jobbade med, ungefär hur länge de varit i Kina och att EM som sagt har en kinesisk flickvän som sköter hushållet, men inget mer än det.

EM var först ut. Hans historia visade sig vara mycket mer dramatisk än den tenderar att vara för den genomsnittlige "vit-man-i-Kina". Han har fru och två barn i tonåren i England, som han lämnat för att bo i Kina. Det började med att hans företag skickade honom på uppdrag i Kina, sedan blev han permanent baserad här. Samtidigt beslöt han och hans fru sig för att skiljas, men har inte berättat något för barnen. Det har gått flera år och de vet fortfarande inte om att föräldrarna egentligen är skilda.  

När han träffade sin kinesiska flickvän föll han för henne på första ögonkastet (något han motvilligt medgav efter att varje lektion ha gjort narr av samtliga kinesiska ordspråk som betyder just det). Hon sa "du vill inte ha något att göra med mig, jag är bara besvär" och i efterhand fick han veta vad det innebar. Hon har en åtta år gammal son som hon fick efter att ha blivit våldtagen i sin hemby när hon var 16 år gammal. Livet i kinesiska byar är väldigt konservativt, och med ett nyfött barn hade hon ingen möjlighet att vidareutbilda sig. Hennes "utväg" blev att gifta sig med en man som tog henne till Peking.

Mannen var fattig och hon var olycklig i förhållandet, så efter ett par år ville hon skilja sig. De separerade, men mannen vägrar skilsmässa. Nu när EM har träffat henne och själv vill gifta sig med henne kräver hennes man pengar i utpressning.

Hans flickvän har tjänat ihop 1500 kr varje månad som hon och hennes son överlevt på, men efter att ha träffat EM har han erbjudit sig att betala sonens skolavgifter och skickar honom nu till en bättre privatskola i hennes hemby, där sonen bor kvar eftersom han inte är tillåten att gå i skola i Peking. Familjen tog till en början motvilligt emot hans välgörenhet, men på senare tid tycks allt fler diverse "olyckor" ske i hela hennes släkt som bara kan lösas med hans pengar.

Detta trots att ingen i släkten vet att de är tillsammans, utan tror att hon jobbar som städerska åt honom. När sonen är på besök sover EM och hans flickvän i separata rum eftersom hon inte vill att det ska komma ut att hon, som fortfarande är gift, nu är ihop med en utlänning. Hennes konservativa föräldrar skulle heller aldrig acceptera en utlänning i familjen.

EM var plötsligt trött på att prata om sig själv.
"Och du! Har du eller har du inte pojkvän? Är han kines eller inte?"
"Det är morgondagens konversation! Då får vi se om hon kan slå din historia", bröt läraren av.

Tack och lov inte.

Publiceras: 2013-02-03 04:35:37

Linje 6

beijing subway map

 

"Linje 6 har förändrat mitt liv!"
Det som talar för Peking är att saker går snabbt här. Tre nya tunnelbanelinjer har öppnat och en har förlängts åtskilliga kilometer sedan jag var här innan jul. Vår station har blivit en bytes-station, vilket bland annat har gjort att huspriserna (och hyrorna) i området raskt stigit.

Linje 6 som nyligen öppnat har förändrat Claires liv i det att hon nu kan ta sig till jobbet en kvart snabbare och inte behöver försöka undvika rusningstrafiken som gjort att hon tidigare stannat sent kvar på jobbet, letat efter peddycab (som en liten lådbil som får plats att tränga sig fram mellan bilarna) på morgonen eller sovit på kontoret för att spara tid.

I övrigt är det fortfarande ett mysterium hur Peking så totalt misslyckats i sin tunnelbaneplanering. Att byta linje tar tio minuter på nästan alla stationer eftersom du slussas igenom en lång gång i en cirkel tills du står mitt över den plattform du nyss kom ifrån, men du är inte tillåten att ta trappan som leder rakt upp eftersom den är till för dem som kommer från andra hållet. Faktum är att de gånger jag gjort det och inte blivit stoppad av vakterna har jag nästan blivit klämd av mängderna på väg ner.

Men på något sätt har Shanghai, Seoul och Hongkong lyckats med sina tunnelbanenät och deras befolkning är inte heller den minsta.

Ett annat problem är att det kan vara otroligt långt mellan stationerna. Vissa dagar måste jag åka till en träningslokal som ligger 30 minuter (längs den mest förorenade motorvägen) ifrån tunnelbanestationen. Att gå från mig till min station tar 10 minuter, det räknas som nära.

För Claire, som bor i ett område med högre standard och många utlänningar, tar det minst 15 minuter från nästan alla lägenhetskomplex. Det har lett till att Guomao, som området heter, oavsett vädret i resten av Peking alltid är täckt av en egen smoggosfär från trafikstockningen. Varje gång jag sitter i en bil eller taxi och måste hem under rusningstrafik runt Guomao tar det minst 30 minuter att ta sig igenom några få hundra meter.

Så hela Peking hoppas på att fler tunnelbanelinjer ska öppna snart, men det finns en (stor) nackdel. Peking ligger mellan två plattor, och är i riskzonen för jordbävningar. Av någon anledning tycks staden ha blivit så placerad att jordbävningarna hittills skett runt om staden, och inte drabbar Peking mer än ett par gånger om året.

De jordbävningar som sker här är väldigt små, jag märker inte av dem, men sist när min tränare sa att hon haft ont i huvudet hela dagen var det mycket riktigt för att det pågått en mindre jordbävning i västra delen av Peking där hon jobbar.

På det instabila sätt som Pekings alla byggnader är uppbyggda, med fuskbyggen och tunnlar som är gjorda av arbetare som inte får betalt i timmar, utan i hur mycket de åstadkommit under en viss tid, skulle hela Peking rasa samman om en större jordbävning skulle ske.

Hoppas inte.

Publiceras: 2013-02-02 06:56:55

En fredagkväll i Peking

Gå upp halv sju och rusa till skolan, äta frukost på vägen, efter fyra timmar rusa hem, äta lunch på vägen, redigera i några timmar, sedan till träningen, hem sen kväll, fortsätta jobba, sova. Vissa tror att mitt liv i Peking är helt galet, men så ser mina dagar ut. Jag har perioder då träningen är som en religion, den enda motpolen mot stressen som gör att jag inte blir grinig. 

Men sedan min tränare bestämde att jag skulle ta del av en svartbältes-uppvisning har träningen också blivit ett stressmoment. På kort tid ska jag lära mig ett självförsvarsmönster tillsammans med en träningskamrat som ska vara "the bad guy" som attackerar mig. Alla rörelser måste sitta perfekt och vara synkroniserade för att det inte ska se jättelöjligt ut. 

Jag sa flera gånger att jag inte ville vara med. Mina tränare vägrade lyssna. Jag sa att jag inte klarade av att göra en koreografi och tränarna satte ihop en. Jag vägrade göra de svåraste rörelserna men de insisterade på att jag fortfarande skulle delta. 

Min partner, som fått den mindre roliga rollen att ständigt bli sparkad, har gått med på att komma på alla träningar trots att hans mormor precis har dött. Trots det är det jag som får dåligt humör varje gång vi börjar öva och sist sprang ifrån och sa att han fick träna "ensam" (vilket är omöjligt). 

Igår kväll gick jag till sängs klockan åtta med värk i hela benen och insåg att all njutning sugits ut ur livet. Något måste ändras. 

Publiceras: 2013-02-01 09:19:20

I ärlighetens land

"Li-Lian ser bäst ut! Låt henne stå längst fram! Och hon där! Hon är så fet, hon måste flyttas längre bak!"
Det var min tränare som skrek ut ordern och den stackars överviktiga tjejen flyttade längre bak.
"Ska hon stå framför mig?! Hon är ju så fet att jag inte syns!"
"Flytta längst bak, bakom honom!"

Jag slutar aldrig förvånas över hur smärtsamt ärliga kineser är. Eller överdrivna som i detta fall. Tjejen är visserligen överviktig, men knappast det fettberg som de talar om henne som.
"Vilken tur att det var du som stod framför mig, du fyller ju upp hela rummet så att ingen såg mig byta om!" sa min tränare till henne efter att dörren av misstag öppnats till omklädningsrummet.
"Vad är det du jobbar med?" frågade jag efteråt för att försöka byta samtalsämne och fokusera på något annat än hennes vikt. 
"McDonald's", svarade hon - vilket självklart gav upphov till kommentaren:
"Ser du! Innan hon började där var hon smal!"
"Men du jobbar väl inte i restaurangen? Sa du inte att du jobbar med marknadsföring?"
"Jo..."
"Det spelar ingen roll! McDonald's är McDonald's! Titta på hennes mage! Så mycket fett!"
"Hej då, jag går hem nu", sa den överviktiga tjejen sorgset.
"Ät inte så mycket!" var min tränares svar.

Publiceras: 2013-01-30 16:22:26

Bara i Kina

Jag har fått en ny klasskamrat. Han är alltid tyst utom när han kläcker ur sig kvinnoförnedrande kommentarer.

Lektion 1:
Lärare: Vad är anledningen till att ni kommit till Kina?
Jag: Min pappa är från Kina och jag är intresserad av att lära känna kulturen.
Laura: Kinesiska erbjöds som valbar kurs på mitt universitet, och jag har alltid velat studera det ordentligt sedan dess.
Engelsk manschauvinist (EM): För att i Kina är det unga, snygga tjejer som håller upp dörren för mig när jag går på restaurang! Välj mellan det och alla fula gamla nuckor i England!

Lektion 2:
Lärare: Lagar ni mat själva i Kina? Hur ser er vardag ut?
Laura: Jag kan inte laga mat..
Jag: Jag har aldrig tid..
EM: Vilka dåliga kvinnor! Hos mig är det min flickvän som lagar mat. Hon städar, diskar, handlar mat och sköter hela hushållet!
Lärare: Ah, i Kina har vi ett uttryck för detta. "Hemmafru i hemmet, perfekt att visa upp för vänner" [detta är en väldigt fri översättning av det kinesiska uttrycket som går ut på att säga att den perfekta kvinnan sköter hushållet samtidigt som hon är social, vacker och i det stora hela en stolthet att visa upp inför vänner och bekanta].
EM: PRECIS så ska det vara! Jag älskar Kina.

Lektion 3:
Lärare: Så här använder ni ordet 'initiativ', vi tar ett exempel. Är det mannens eller kvinnans initiativ? Hur är det för er, när man träffas, var det ni själva eller er partner som tog initiativet?
Laura: Det brukar vara männen.
EM: Det är jag såklart! Kvinnor som tar initiativ, jag har aldrig hört om något värre! Det är dåliga kvinnor!
Jag: Ursäkta? Varför?
EM: Öh, för att...för att kvinnor som tar initiativet är alldeles för moderna!

EM är - tyvärr - en typisk västerländsk man i Kina. Medelålders, ful och trist med ung, snygg kinesisk flickvän som är redo att bli hans hemmafru och slippa försörja sig själv. Vi är glada för att du hittat rätt och beklagar att du känner dig den loser du är varje gång du åker hem.

Publiceras: 2013-01-29 16:22:10

Terry

Terry kommer att bli utvisad. Eller ja, vad man kallar det som sker när han inte får vistas i landet längre. 

Terry, 74, som jag tidigare gått i samma klass som och som skiner upp på rasterna när jag pratar med honom ("du är ett undantag, eftersom du är en den enda som pratar med mig"), har ingen möjlighet att få varken arbets- eller studentvisum. Tidigare fick han studentvisum via skolan vi går på. Nu får de inte utfärda sådana längre. De försökte ordna så att han kan få arbetsvisum via dem istället. Ända sedan jag träffat honom har processen pågått, tills igår, då de meddelade att de tyvärr inte kan hjälpa honom. 

"Såvida jag inte flyttar till Yunnan, sa de", berättade Terry, som inte kan tänka sig något värre än att bryta upp nu igen och behöva flytta till en by i söder. 

Business-visumet som annars går att få gäller inte för den som är över 60 år. 

"Så jag måste åka hem. Och konstatera att jag än en gång misslyckades med att lära mig ett främmande språk."

Terry kan otroligt bra kinesiska för sin ålder, men den är långt ifrån flytande. Under våra lektioner berättade han att det var hans sista mål i livet. 

"Du kan förlänga ditt turistvisum med två månader! Fast du måste ha 20 000 på kontot."

Terry skrattade rått. Han lever inte det lyxigaste livet. Jag visste inte vad jag skulle säga. 

"Det blir väl skönt att slippa smoggen..."

Publiceras: 2013-01-28 13:43:51

Celine

shuanjing

 

"Så KUL att äntligen få träffa dig! Jag har hört så mycket om dig!" utbrast Claires kompis så fort hon steg in på det sättet som gör att man blir väldigt självmedveten och stressad att leva upp till förväntningar. 

Men det var inte svårt att komma bra överens med Celine. Uppvuxen i Frankrike med kinesiska föräldrar, och efter att ha flyttat till Peking för andra gången är hon precis lika kluven som jag och Claire vad gäller livet i Kina. 

 Det var när Claire reciterade en artikel hon läst om allas favoritämne Smoggen - där det stod att den ofta är farligare att andas in än brandrök (bara det att vi inte känner det när vi andas så vi är inte lika oroliga) - som Celine suckade och satte ord på det vi alltid tänker på. 

"Vi är livrädda för att vi förstör vår hälsa mer och mer för varje dag som går, vi är frustrerade över allting som inte fungerar som det ska, att leva i en diktatur, i ett land där det inte känns som att vi har några rättigheter. Och vi har alla börjat om på nytt medan våra vänner slår sig till ro och skaffar familj.  Men vi kan inte gå tillbaka, för möjligheterna håller oss kvar här. Och så är vi fast."

Telefonen pep och Celine suckade. "Jag måste iväg till karaoke tillsammans med 40 kineser i branschen. Jag vill verkligen inte, men ni vet...varje sociala evenemang är en chans att skaffa sig nya kontakter." Efter att ha samlat kraft i trettio minuter gick hon iväg medan jag och Claire satte oss för att stressat redigera klart våra jobb. 

Två veckor kvar tills det kinesiska nyåret - hela Kina räknar ner. 

Publiceras: 2013-01-27 05:10:45

Munskyddsmasken

munskydd i peking

 

När jag kom tillbaka till Peking hade alla i vår lägenhet investerat i munskyddsmaskar (se Natalie ovan). Faktum är att många runt om oss börjar ta luftföroreningarna på allvar.

Seth har fått en hosta under hösten som inte vill ge med sig. Det började med en förkylning, men efter åtta månader misstänker han att det är Pekingsmoggen som gör att den aldrig försvinner. När han anlände i baren och såg bordet där vi satt och alla rökte, precis som han själv brukade göra, ryggade han tillbaka. För att prata med Seth var jag tvungen att gå ut i kylan.
"Jag vet inte vad det är, men mina lungor klarar inte av det längre."
Seth lät rosslande.
"Det har pågått hela hösten. Jag brukade cykla och springa, men nu börjar jag bara hosta så fort jag försöker."
Vi tittade på smoggen runt om oss.
"Jag tror inte luften är så mycket renare här ute."
Vi gick in igen och hostade.

FYI - just när jag skriver detta inlägg springer Emily omkring och letar efter sin mask eftersom hon inte vill gå ut utan. Hennes pojkvän har precis kommit till Peking på besök och det första Emily gav honom var ett kit med tunnelbanekort, en flaska vatten och munskyddsmask.

Publiceras: 2013-01-26 03:58:00

Drömmen som dog

"Li-Lian, vill du ha mitt jobb? De fixar ditt visum och du kommer ha en månatlig lön istället för att vänta på att dina kunder ska betala dig."

Jias jobb ansvarar för ett helt team och producerar videor för flera av världens största företag. Jag trodde det var min dröm att en dag få ett jobb som hennes tills jag hörde mig själv säga:

"Nej tack."

Själv har hon blivit erbjuden att bli förflyttad till Australien och få dubbelt så mycket betalt. 

"Ett av mina krav var att inte jobba med kineser. Så de föreslog Sydney."

Jia jobbar otroligt effektivt och var alltid den som på något sätt producerade mest och samtidigt hade mest tid över under vår utbildning. Men sedan hon började det här jobbet har jag bara sett henne när jag jobbat med henne. Hon jobbar varje helg, övertid varje dag, sover ofta på kontoret, har tappat matlusten och rasat i vikt. 

"Du gör det rätta", kommenterade Jia mitt svar. "Det är inte värt det." 

Dags att hitta en ny dröm. 

Publiceras: 2013-01-24 14:57:14

Den Oändliga Sagan om Visumet

Prez tittade mig djupt i ögonen när han sa det. "[Visumfixar-firma] har försvunnit. Om du räknade med att de skulle fixa ditt visum - glöm det."

Visumproblemen för oss utlänningar närmare varandra tillsammans med luftföroreningarna. Turistvisum håller inte i längden, arbetsvisum är omöjligt för de flesta frilansare, studentvisum går bara att få via universitet och nu har reglerna ändrats för vårt sista hopp: business-visumet. 

Ett businessvisum är ett visum för den som faller mellan stolarna av resterande visum. Obetalda praktikanter och så kallade "experter" kan bli inbjudna av ett företag och genom detta få ett business-visum. Om du tidigare gjorde praktik eller ströjobb för ett företag kunde de bjuda in dig. Och för den som inte hade ett företag som backar upp dig gick det att vända sig till [Visumfixar-firma] som hittar företag åt dig (för en viss summa pengar). 

Från och med i år får företag fortfarande bjuda in "experter", men med den finstilta skillnaden att det bara gäller företag som registrerades med 500 000 i startkapital. Det är mycket i Kina. [Visumfixar-firma] lade ner direkt då uppenbarligen merparten av deras kontakter registrerades med mindre. Och jag känner ingen entrepeneur som startade med den summan i Peking. 

"Den nya regeln kommer att hålla till och med efter nyåret [det kinesiska] i alla fall. Sedan får vi se om de känner för att göra det lättare för oss. Se till att inte ha problem under den här tiden", var Prez tips. 

Vi väntar med spänning på vad regeringen bestämmer om våra framtida liv.

Publiceras: 2013-01-23 15:16:30

Tolv timmars hår

kate moss

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

"Det kommer att bli...GALET. Värre än du kan tänka dig. Värre än svininfluensan."

 Jag blev inringd för ett jobb för Jia, den av mina vänner som jobbar mest. Min lott föll på att förfölja en av Hollywoods mest eftertraktade hår-artister för varje steg han tog, att filma löshåret han färgade och modellerna, men utan att avslöja att det är inte modellernas riktiga hår. Inte det lättaste. Jag rusade runt med kameran i timmar. Vi småpratade i en minut medan jag bländade honom med min lampa. 

 "Du kommer från Uppsala säger du? Jag har bara varit i Jukkasjärvi, på Ishotellet. Ja, de byggde det faktiskt för oss. Vi var där med Versace och gjorde en plåtning med Naomi Campbell och Kate Moss. Det var mitt i vintern och de var tvungna att ha bikini på sig, stackarna!" 

Sedan pratade han vidare om schampo. Det som var mest galet med plåtningen var längden. Mitt pass varade i 12 timmar. Jias varade i 24. När jag träffade henne på morgonen hade hon sovit i tre timmar, och var tvungen att jobba utan paus under kommande dygn, med PR-människor som ständigt flåsar henne i nacken. Ja, värre än svininfluensan. 

 

Ps. Detta inlägg är inte sponsrat av Versace, även om jag önskar att det vore det. 

 

Publiceras: 2013-01-21 13:04:06

Tillbaka på noll

För första gången på månader när jag kollar bankkontot finns det exakt så mycket som bör finnas där. Mina kunder har betalat i tid, jag kan leva som en människa i en månad och investera i kameran jag har försökt spara ihop till i två år. Det är som att automaten känner på sig det. Att det för första gången finns pengar på det här bankkontot. Och slukar kortet.

Jag står i tunnelbanan framför automaten, som efter att den åt mitt kort ger mig ett kvitto på 200 yuan, som jag inte tagit ut. Jag ringer bankens nummer som står på maskinen. Det engelska servicenumret funkar inte. Telefonsvararen rabblar upp åtta val på kinesiska varpå jag försöker med fyra i rad. Varje val kräver att du trycker in ditt kortnummer. Vid det femte valet kommer jag fram till en människa. När jag förklarar min situation säger hon:
"Där - där du är - se dig omkring. Är det någon som ser skum ut?"
"Va? Det är massor människor här! Jag är i tunnelbanan!"
"Men är det någon som står i närheten?"
Jag snor runt och noterar att det är två människor som står och hänger i närheten. Nervositeten ökar.
"Är du säker på att det är en av våra maskiner?"
"Ert namn är på den!"
Jag ger henne numret varpå samtalet bryts. När jag försöker ringa upp igen fungerar inte längre valet att prata med en människa. Jag förstår ingenting av vad telefonsvararen säger och måste fråga de enda jag kan fråga - skummisarna som hänger i närheten.
"Åt den ditt kort?"
"Ja!"
"Du vill att vi pratar med kundservice?"
"Ja, gärna!"
Skum Kille pratar (SK) lågmält och civiliserat med kundservice och vänder sig sedan till mig.
"Du måste åka till deras kontor på onsdag. Det finns inget de kan göra nu."
Jag blir rasande på SK, beordrar honom att ringa upp kundservice igen, pratar med dem själv tills SK får nog, tar över telefonen och försöker förhandla åt mig. Det går dåligt. Han förklarar att jag måste åka hem, hämta mitt pass och åka till deras kontor.
"Du förstår inte - de är här! Människorna som försöker ta mitt kort!"
Min kinesiska sviker och SK ser bekymrad ut.
"Ditt kort är inne i maskinen."
"Det är - det är - tjuvar...dåliga människor! Runt omkring!"
Jag tittar hetsigt runt om mig.
"Jag följer med dig dit."
"Nej!!"
"Var bor du?"
"Gulou. Du behöver inte följa med."
Jag går mot tunnelbanan. Han följer efter.
"Vart ska du?" fräser jag.
"Gulou".
"Vad är det med dig?! Följ inte efter mig!!!"
SK bara skakar på huvudet.
"Herregud, jag ska inte. Jag är på väg hem", säger han på ett civiliserat argt sätt, efter att ha hjälpt denna paranoida utlänning i en halvtimme utan ett tack, och stegar iväg.

På onsdag kanske jag möjligtvis kan hämta mitt kort. Ingen kamera och knapra måltider tills dess.

BLOGGARE

Namn: Li-Lian Ahlskog Hou
Ålder: 24
Bor: I en lägenhet där allt går sönder mitt bland Pekings hutonger
Gör: Producerar video och film
Familj: Svensk mor och kinesisk far som lyckats anpassa sig till det svenska klimatet
Gillar: Snö, dumplings och tyska ord
Gillar inte: Pekingtrafiken
Gör om tio år: Andas ren luft långt bort från Peking
Lyssnar på: Pekings elektroutbud
Läser: Alldeles för långsamt
Intressen: Rörlig bild, taekwondo och kinesiska kakor



 

Seriebloggen

Svart humor på vit bakgrund. Se fler på Isabelle Söders blogg »