Publicerad: 2012-02-20 10:02, senaste uppdaterad: 2012-02-22 09:02
Förra året kunde den kulturintresserade i Uppsala ta del av allt ifrån manga, anime och progressiv rockmusik till estradpoesi, iransk film och performancekonst.
Kulturnatten, Kortfilmsfestivalen och Oktoberstämman har länge varit stående inslag i Uppsalas kulturliv, men det senaste decenniet har dessa kompletterats med ett tiotal nya festivaler. Vissa kan bäst karaktäriseras som dagsländor, arrangerade ett år eller två, men majoriteten har blivit återkommande. Nyligen presenterades dessutom en tredagars litteraturfestival som ska hållas i februari nästa år.
Kajsa Bergdahl, evenemangslots på Uppsala kommun, tror att en orsak till ökningen är att festivaler är ett väldigt tacksamt format.
– Det gör det möjligt att samla ihop en kritisk massa. För en arrangör är det attraktivt att kunna erbjuda ett stort utbud under en begränsad tid.
Enligt Maria Björk, projektansvarig på Reginateatern som anordnar Ordsprak, Uppsala internationella poesifestival, krävs det mycket mer än ett vinstintresse för att arrangera en festival.
– Det går inte att driva en festival som ett koncept, utan själ. Man gör inte det här för att tjäna pengar. Festivaler uppstår alltid utifrån någons genuina intresse, det är inget som är konstruerat.
För Ordspraks del var det en kombination av teaterchefen Paul Kessels intresse för beatpoesi och ett par lyckosamma sammanträffanden som ledde fram till den första festivalen 2006. Man ville sammanföra beatpoesin med den uppsaliensiska estradpoesin – två generationer av poeter från olika håll som ändå har en hel del gemensamt.
Det fruktbara – och oförutsägbara – mötet mellan människor är något som Maria Björk återkommer till.
– Festivaler är en träffpunkt för folk med ett gemensamt intresse, det skapar influenser och spin-off effekter som man inte kan ana eller förutse.
Hon är däremot tydlig med att det inte är “win-win” det är frågan om.
– Det begreppet är kapat av andra intressen som står helt i strid med vad vi står för. Ordsprak är “give-give” – alla ger och alla får någonting av festivalen.
En av de första festivalerna i den här nya vågen var UppCon, evenemanget för Östasiatisk populärkultur, som startade 2002. Första året kom det 60 personer men efter tio år och två byten till större lokaler så lockade man 3 500 besökare till Uppsala konserthus förra året.
Trots tillväxten har arrangörerna i Uppsalakai valt att inte plocka ut någon lön. Allt arbete sker i stället helt ideellt. För Daniel Mauno Pettersson, föreningens ordförande och en av grundarna, innebär det runt tio timmar i snitt i veckan året om. Att inte vara vinstdrivande var enligt Daniel också ett aktivt beslut.
– Vi vill inte ha ett för stort åtagande helt enkelt. Sen skulle det antagligen bara bli tjafs om vi lyfte pengar.
På kommunen har man också insett värdet i det stora festivalutbudet och använder det aktivt i sin marknadsföring av Uppsala som “evenemangsstaden”. Man försöker också stötta nya festivaler och som en del av det arbetet inrättande man 2007 en evenemangslots för att underlätta och vägleda arrangörerna i kontakten med kommunen.
Den nuvarande evenemangslotsen, Kajsa Bergdahl, påpekar samtidigt att förutsättningarna i Uppsala är väldigt goda.
– Det finns många fantastiska eldsjälar i Uppsala. Man inspireras av varandra och ser att andra startar festivaler och tycker att varför inte. Det blir ett väldigt gynnsamt klimat.
Av: Andreas Mälarstedt kultur@unt.se